Locka med snask


Den här helgen har vi försökt locka barnen, eller speciellt Leeah, att få i sig något. Hon har ratat allt från makaroner, piggelin och korv till saft, frukt (som alltid går hem) och kakor. Hon har bara velat dricka vatten. Någon liten klunk saft eller pärondricka har vi väl fått i, men sen har det snabbt varit tillbaka till vatten. Och eftersom hon i går kväll/natt kräktes igen så förstår jag väl henne.
 
Idag har hon varit lite piggare, och faktiskt fått i sig lite ris och lite potatis. Nu håller jag verkligen tummarna för att det får stanna kvar i magen i natt, så att vi kan återgå till våra rutiner nästa vecka. Storebror har ju varit frisk(are) några dagar och klättrar på väggarna här hemma. Men eftersom det har varit magsjuka så måste han vara hemma med oss. Även Leeah har blivit ledsen när hon inte har fått följa med mig eller Andreas ut.
 
-Uut!, stod hon och grät vid dörren igår, trots magvärk och att hon var så trött att hon nästan somnade.
 
Nej, nu vill nog hela familjen bli friska. Om allt går som vi vill, så blir det en halv utbildningsdag på tisdag innan jag återgår till jobbet.

En tur till sjukhuset

Hela veckan har vi haft sjukstuga här hemma. Max började kräkas i söndags och har varit dålig resten av veckan. Igår var nog första dagen som han var riktigt återställd.
 
Leeah blev dålig i ondags och både kräktes och hade diarré. Sen igår hade hon hög feber hela dagen. På kvällen fick hon alvedon för att sänka kroppstemperaturen innan natten, men bara tre kvart senare började hela hon att krampa, med panik i blicken. Andreas fick ringa till SOS, och precis när ambulansen anlände så hade hela krampen klingat av. Vi bestämde i samråd med Ambulanssjukvårdarna och med barnakuten, efter provtagningar, att vi skulle stanna hemma och avvakta. Lite mer än en timme efter att de hade åkt började hon att krampa igen, vilket ledde till att vi fick följa med ambulans nummer två in till barnakuten. (På bilden ser ni nallen som Leeah snabbt snodde till sig av ambulansföraren).
 
Inne på barnakuten togs ytterligare prover, vissa för tredje gången. Efter ett tag kom en doktor in och undersökte henne. Alla värden såg faktiskt bra ut, vilket var en skönt att höra. Eftersom hon hade krampat i samband med feber, krampat i hela kroppen, var pigg och vid medvetande efteråt samt att krampen inte hade hållt i mer än fem minuter så trodde läkaren att det var feberkramper. Med det fick vi åka hem igen.
 
Väl hemma så somnade hon i vår säng, när hon hade förvissat sig om att jag skulle stanna kvar. Men vi tretiden vaknade jag till, och kände att en konstig doft. Då hade lillan bajsat ner sig i sömnen, så både hon och jag fick ta en nattdusch.
 
Nu ligger hon i soffan bredvid mig och sover, och jag hoppas innerligt att hon ska bli frisk så att hon slipper mer elände. Sen hoppas jag att hon aldirg mer behöver uppleva feberkramper, även om jag vet att risken är stor att det händer igen.

Säkerheten först

Genom Linda's och Emliy's (Besafe's ambassadörer) bloggar har jag sett när Besafe och VTI (Statens Väg- och Transportinstitut) utför krocktester med barndockor och gravida dockor.
 
På filmerna görs krocktesten med ett docka som ska föreställa ett tre-åringt barn, som krockar i 50km/h. Huvudet på en 1-åring utgör hela 25%, av kroppsvikten (jämfört med 6% på vuxna), samtidigt som nackmuslkerna inte är fullt utvecklade, vilket ofta tyvärr leder till att om barnet krockar framåtvänt i verkligheten, så bryter hen nacken, (medan en vuxen "bara" får en whiplash-skada).
 
Både Max och Leeah åker båda två fortfarande bakåtvänt. Max börjar närma sig åldern då många barn börjar vändas framåt  (4 år), men jag kommer att försöka hålla kvar honom bakåtvänt så länge som möjligt. Hellre att han får lite ont i benen, än att han bryter nacken om jag skulle krocka.
 
Usch, jag är glad för att jag inte var med i någon krock när jag var gravid med någon av barnen. Jag hade aldrig något gravidbäte, eftersom jag då inte kände till riskerna med att krocka med ett vanligt bilbälte. Skulle jag ha vetat så skulle jag verkligen ha investerat i gravidbältet.